Docker volymer – så sparar du data i containrar
För robotar
Docker volymer – så sparar du data i containrar
Docker containrar är tillfälliga som standard. Allt du skriver inuti en container försvinner när containern tas bort. Docker volymer löser det problemet genom att lagra data utanför containerns eget filsystem, så att informationen finns kvar även om containern stängs ner eller ersätts.
För webbutvecklare är det särskilt viktigt: databasen, uppladdade filer och node_modules ska inte försvinna bara för att du bygger om containern. Den här artikeln förklarar hur Docker volymer fungerar, vilka typer som finns, och hur du använder dem i praktiken.
Vad en Docker volym är
En Docker volym är en katalog som hanteras av Docker och lagras på värddatorn, utanför containerns lager. När du monterar en volym in i en container skriver programmet till den katalogen precis som den skulle göra till vilken annan mapp som helst. Skillnaden är att datan finns kvar även efter att containern har stoppats och tagits bort.
Volymer är Dockers rekommenderade sätt att hantera bestående data. De är snabbare än att skriva direkt till containerns eget skrivbara lager, och de är oberoende av vilket operativsystem värddatorn kör.
Namngivna volymer och anonyma volymer
Docker har två huvudtyper av volymer: namngivna och anonyma.
En namngiven volym får ett eget namn som du väljer, till exempel db-data eller app-uploads. Den finns kvar tills du tar bort den manuellt, och du kan återanvända samma volym i flera containrar. Det gör den idealisk för databaser och för filer som ska leva kvar mellan omstarter.
En anonym volym har inget eget namn. Docker skapar den automatiskt och ger den ett slumpmässigt ID. Anonyma volymer är användbara när du bara vill ha temporär lagring under containerns livstid, men de är svårare att hitta och återanvända eftersom du inte känner till namnet.
Du skapar en namngiven volym med kommandot:
docker volume create db-data
Sedan monterar du den i en container:
docker run -d --name min-db -v db-data:/var/lib/postgresql/data postgres
Bind mounts jämfört med volymer
En bind mount kopplar en existerande mapp på värddatorn direkt till en mapp i containern. Det är praktiskt under utveckling när du vill redigera kod på din dator och se ändringarna omedelbart i containern, utan att bygga om bilden.
Skillnaden mot en volym är att bind mount pekar på en specifik sökväg på din dator, medan en volym hanteras av Docker själv. Volymer är säkrare i produktion eftersom de inte är beroende av värddatorns katalogstruktur, och de fungerar på samma sätt oavsett om du kör Docker på Linux, macOS eller Windows.
I utveckling använder många bind mounts för källkoden och namngivna volymer för databasen.
Så skapar och använder du en volym
Börja med att skapa volymen:
docker volume create projekt-data
Montera den sedan när du startar containern:
docker run -d --name min-app -v projekt-data:/app/data min-appbild
Allt som skrivs till /app/data inuti containern sparas nu i volymen projekt-data. Om du stoppar och tar bort containern, och senare startar en ny container med samma volym, finns datan fortfarande där.
I en docker-compose.yml definierar du volymen under volumes och refererar till den i tjänsten:
version: "3.8" services: db: image: postgres volumes: - db-data:/var/lib/postgresql/data volumes: db-data:
Hantera och rensa volymer
Volymer tar inte upp plats i containerns lager, men de tar plats på värddatorn. Du kan lista alla volymer med:
docker volume ls
För att inspektera en volym och se var den ligger på värddatorn:
docker volume inspect db-data
När en volym inte längre behövs tar du bort den:
docker volume rm db-data
Observera att volymen måste vara omonterad från alla containrar innan du kan ta bort den. För att rensa bort alla oanvända volymer på en gång:
docker volume prune
Vanliga misstag med Docker volymer
Ett vanligt misstag är att tro att datan försvinner tillsammans med bilden. Det gör den inte om du använder en volym. Däremot försvinner datan om du skriver direkt till containerns eget filsystem utan att montera en volym.
Ett annat misstag är att montera samma volym till flera containrar som skriver samtidigt utan att hantera samtidigheten. Det kan leda till skadade filer. Volymer är inte ett substitut för en riktig databas när flera program behöver komma åt samma data samtidigt.
Glöm inte heller att ange rätt sökväg. Om du monterar volymen till /app/data men programmet sparar till /data hamnar filerna på fel ställe och försvinner ändå när containern tas bort.
När du bör välja en volym
Använd en namngiven volym när du har databaser, uppladdade filer, cache eller annan data som måste finnas kvar mellan omstarter. Använd bind mounts under utveckling för källkoden så du slipper bygga om bilden vid varje ändring. Använd anonyma volymer bara för temporär lagring som du inte behöver komma åt igen.
Sammanfattning
Docker volymer är det enklaste och mest pålitliga sättet att spara data i containrar. De skiljer lagringen från containerns livslängd, vilket innebär att datan finns kvar även när containern försvinner. För de flesta webbutvecklingsprojekt räcker det med en namngiven volym för databasen och en bind mount för källkoden under utveckling.
Läs även: Kom igång med Docker för webbutveckling, Docker Compose för webbutveckling
Relaterade artiklar

Docker Compose för webbutveckling – Enkel guide till att containerisera hela din stack
Lär dig hur Docker Compose används för att köra hela din webbutvecklingsstack lokalt med enkla docker-compose.yml-filer och kommandon.
Läs artikeln
CSS guide – så fungerar Cascading Style Sheets
CSS styr utseendet på dina webbsidor — typsnitt, färger och layout. Här är en guide som går igenom grunderna steg för steg.
Läs artikeln
React för nybörjare – bygg dina första komponenter
Lär dig React från grunden: komponenter, props, state och JSX. Steg-för-steg-guide för dig som vill bygga ditt första React-projekt.
Läs artikeln
Web Workers JavaScript – kör tung kod i bakgrunden
Web Workers låter dig köra JavaScript i en egen tråd så att tung beräkning inte fryser webbsidan. Så här skapar du en worker och skickar meddelanden mellan trådarna.
Läs artikeln